Jag är en änglamamma allt sedan den 2 januari 2011, då min son tog sitt liv. Jag delar mina känslor, min sorg, mina minnen för att på så sätt göra andra medvetna om att min son var en av oss som levde här och att han var betydelsefull. Jag fick mitt liv förändrat den dagen, jag tappade den mask livet utrustat oss med och jag värdesätter riktiga vänner, mina barn, min familj på ett helt annat sätt än jag trott vara möjligt. Jag vill genom att blogga nå ut till andra i samma situation, att hjälpa med mina ord, att känna samhörighet. Jag vill ge min son en chans att tala trots att han nu befinner sig på andra sidan långt där borta i Nangijala.
Jag vill motverka känslan av utanförskap och kanske göra så att den som tänker på att ta sitt liv skall vända om och se att livet är viktigt, att de är viktiga och att de med bara att finnas till sprider kärlek och sätter tunga spår i våra inre. Carpe Diem- Livet är till för att levas.