TMBB – The Mighty Big Blogger

Handlar om familjeliv, sorg, saknad och min sons självmord

Så är det att byta ett land mot ett annat

oktober 26th, 2008 by Tove B Brandt

Hej eller Hi!

Välkommen till min blogg! Jag skall skriva om dagar som fylls av arbete, svårigheter att befinna sig i ett annat land och mycket annat smått och gott, som att kunna försörja sig. Att vara glad, att vara ledsen, bekymrad, ja jag skall skriva om allt som gör livet värt att skriva om.

Just nu så har det hänt en hel del i mitt liv, jag har för ca 5 månader sedan kommit till insikt med att livet verkligen kan pissa på en, men att man för den saken skull inte kan gräva ner sig. Man måste börja om igen från punkt ett och bygga sitt eget imperium från det. Jag är en entreprenör ända ute i fingerspetsen och kan nog kalla mig för arbetsnarkoman, men jag har ett krav. Att tjäna pengar. konstigt va?

Så här är det jag blev skuldsatt på grund av att andra företagare inte betalade till mig, så mycket skulder att det liv Sverige hade att erbjuda mig framöver var socialbidrag eller vad kallas det ”normen”, jag orkar inte med det så jag stack, det fanns inget liv att ha i Sverige mera så jag har startat om mitt liv. Just nu lever jag hund med min make och min son, och får vara glad om jag får ihop till hyran och mat för dagen. Men jag har en chans att göra livet bättre. Jag lämnade kvar vuxna barn i Sverige och underbara barnbarn, maken lät sina killar bo kvar hos mamma för skolgångens skull och för trångboddhetens skull också för att vara ärliga. Vi sålde huset på 350 kvm. För att flytta till 50 kvm på tre personer, det känns kan jag lova. Men huset såldes i alla fall innan fogden tog det och sålde det för mindre än lånen. Ja pengar i fickan fick vi inte som många tungor nog spekulerat i, men vi lyckades få ihop en reskassa i alla fall genom att sälja våra prydnadssaker, kläder, möbler mm. naturligtvis för underpriser, det vi inte fick sålt gav vi bort till barn och bekanta.Vi släppte allt det vi hamstrat och skaffat oss och nu är vi här i spanien och gör det bästa av det, man ska inte klaga, men visst saknar man Sverige och barnen ofta, väldigt ofta. det kommer jobbiga dagar då man känner sig nere och oroar sig för de där hemma som tycks vara dårliga på att klara sig utan att vi hela tiden rättar upp det de gör fel, man oroar sig för sina sjuka och gamla föräldrar. ja saken är väl den att man oroar sig för det mesta sådana dagar. Andra dagar hinner man inte göra annat än att tänka på vad man ska hitta på till middag idag osv.

En svår tid har det i alla fall varit senaste veckorna, för min man skulle hjälpa ett par vänner med deras Tv- antenn, men då var han olyckan framme och såg till att stegen gick åt sidan med resultatet att min man föll handlöst 3,5-4 meter rätt ned i en stensättning. Hans vänstra överarm gick av helt och hans armbåge krossades och han fick en spricka i bäckenbenet så han har inte kunnat gå på några veckor nu. Det har varit en svår tid på många sätt, han har behövt min tillsyn, hjälp att tvättas, klä sig mm och maten ska lagas, hunden rastas, tvätt, inköp ja allt föll på mig och bara mig och uppe på det har jag varit tvungen att jobba, så det har varit mycket jobbigt. Men man får vara glad över att kunna jobba överhuvudtaget.

Just nu oroar jag mig över en del nya saker, som hur framtiden kommer se ut för jag har genom ett par bekanta fått arbeta med dem och sätta upp Tv med skandinaviska kanaler samt engelska, till norrmän, svenskar, danskar och naturligtvis engelskmän. men på fredagen så slog Guardia Civil igen de skandinaviska kanalerna på grund av att man tvistar om upphovsrätterna. Allt som finns kvar just nu är de engelska kanalerna och det är ju inte alla som nöjer sig med det. Så nu återstår det att se hur mycket arbete det finns för oss. utan detta. Ja hjälpe mig, men detta är ju det vi försörjer oss på just nu och som i alla andra länder är ju arbetslösheten hög, högst i europa om jag inte missminner mig.

Men hjärnan arbetar för högtryck, vad ska det bli härnäst. Jag arbetar med instyallationer av vattenreningar också och har ansökt om import och export, men motarbetas här genom att få avslag så ja vad kan man säga. Spanien är ett land där de tycker om pengarna från oss utlänningar men vill helst slippa oss, jag sätter mig upp emot detta och ska lyckas med något till sist. Prioritet ett är att kunna lära mig språket, men tiden har hitills varit för knapp för detta.

Prioritet två är ett mera egoistiskt ett, att få tid och ork att skriva på min påbörjade bok. Har bett en del vänner och släkt att läsa det jag skrivit och alla säger att det är bra och pushar för att jag ska fortsätta skriva på den och det ska jag ju göra, min bror hoppades få se mina böcker ute till sist. Detta har alltid variot en stor dröm hos mig att bli författare, men och jag säger men, Tiden är ett ständigt hot.

Leave a Comment

Please note: Comment moderation is enabled and may delay your comment. There is no need to resubmit your comment.